Articles Comments

» Magazine, Nisse » Turkastanjen

Turkastanjen

 

Som småbarnsförälder är en av de stora uppgifterna att se till att ungjävlarna inte har en massa saker och ting i munnen som dem kan komma att svälja. -Ta ut den där ur munnen Svante! Du kan inte ha en bil i munnen Svante! TA UT LEGOT! Svante det där är en turkastanj, inte något man äter! Turkastanj… Turkastanj är något min mamma alltid gav till mig och min syster då vi var yngre. Jag hade t.o.m glömt bort att hon brukade ge bort kastajer om hösten. Fram tills hösten 2010. Jag var hemma hos mor min och hon berättar att hon har en liten pressent till mig. Jag tänker, fan va fett! Kan det vara ett gameboy? Men till min stora förvåning så ger hon mig en liten kastanj, en turkastanj. Jag har med mig den i min byxficka var jag än går. Den får vara med på sportevenemang, lunchdejter och tråkigt nog på en allt för blöt  personalfest som slutade i en tjock dimma på Sturehof i Stockholm.

Jag och min vän Runken står blötpackade i baren då jag ska ta upp min telefon ur höger ficka på mina färgglada, tjockbruna manchesterjeans. Ut ramlar min turkastanj. Runken som förvandlas till en grottmänniska då han har ett par shots för mycket innanför västen tar snabbt upp den från golvet och sköljer ner den med en klunk fatöl. Jag blir vansinnig -TA UT DEN UR MUNNEN RUNKEN! DU KAN INTE SVÄLJA EN TURKASTANJ! DEN KOMMER ATT FASTNA! Han tittar på mig med en frågande blick. En blick som ställer mig frågan. Tror du att jag är så dum i huvudet att jag skulle svälja en kastanj?. Grottmänniskan skojade bara lite med mig. Han hade såklart gömt den i sin hand under hela ”trollerishowen”. En otroligt imponerande föreställning om du hade frågat mig vid det tillfället. Men hade han uppträtt på ett dagis så hade han inte ens lurat en blind unge. Det är någonstans här det blir idiotiskt på riktigt. Jag tar snabbt kastanjen ur Runkens hand, ger honom ett stadigt Fuck You rätt upp i plytet och sväljer ner den med en hel GinTonic. Jag känner hur den sakta sakta färdas ner i min kropp och lägger sig fint i min lilla mage. Kastanj i magen är väl inget att stressa upp sig över? Nu dricker vi mer öl! En sann krigarinställning ála William Wallace.  Nästa minne jag har är från tre dagar senare. Jag sitter i min ensamhet och tömmer ryggen på vattenklosetten då allt helt plötsligt bara tar stopp. Någonstans i systemet har herr kastanj valt att bara fastna. Han har dragit i handbromsen. En klassisk strejk. Som en av Sveriges främsta hypokondriker så får jag total panik. Jag ringer läkarvänner, vårdguiden, tandläkare och t.o.m bekantas bekanta som tittar för mycket på ER och Chicago Hope. Den jobbiga med att prata med vårdguider och läkare i detta läge är att allt låter som en otroligt dålig bortförklaring. Till att börja med så sa jag inte sanningen om vad som hade hänt. Jag ljög ihop att jag skulle göra ett trolleritrick för mina syskonbarn och olyckligt nog råkade sätta kastanjen i halsen. Det låter ungefär lika trovärdigt som att alla kvinnor som är gift med en arg alkis i flanellskjorta får stryk av dörrar och av elaka trappsteg. Nej, alla inom vården ”visste” vad som egentligen hänt. Jag och min pojkvän Paul-Bobby har suttit och pressat om olika typer av nötter och andra skogsrelaterade föremål med hårt skal i mitt arsle.  En klassisk gammal kastanjrösplugg.

Efter veckor av hög puls, laxeringskurer med min vän Kallskuret, konstig avföring som ser ut som brända pringles och telefonterror till vårdcentralen så får jag äntligen en tid på Carema.

Jag blir insläppt i ett rum där det sitter en dam i 60-års åldern. Hon säger rakt ut. -Ja Nils. Kastanj i rumpan va det va? Jag får berätta min historia som hon inte köper för 5 öre. Hon och alla andra på Carema har sin egen version om av som hände, rövversionen.

Hon ber mig att ta av mig allt förutom t-shirt och sockor. Hon placerar mig i fosterställning på britsen som är klädd i bakplåtspapper samtidigt som jag hör ljudet av vinylhandske utan puder smacka på hennes lite för stora hand. Hon förklarar sedan för mig att jag måste hjälpa till och lyfta på min egen skinka och att jag ska tänka att jag fiser mot hennes ansikte då hon ska till att penetrera mig. Här någonstans börjar det bli väldigt konstig stämning i rummet. Jag gör snällt som hon säger. Lyfter på skinkan och ska just till att låtsasprutta då fanskapet från ingenstans utbrister, -OJ! Här var det hårigt! Jag skrattar till så jag lägger av en liten fjärt och håret fladdrar, det blir hennes que. På två nanosekunder så har jag hennes två tjockaste fingrar på väldtäcktsaffari i min lilla stjärt. Jag tyckte mig även känna ett par knogar. Det var som hon var en crackpundare som hade fått för sig att jag hade mitt gömt min sista fix 15 cm upp i människogrottan. Efter akten var klar ber mig sätta mig vid hennes skrivbord igen vilket jag inte riktigt kunde i det här läget, så jag stod lite avslappnat bredvid. Hon förklarar att hon inte har hittat något och att om jag vill  så skickar hon i väg mig till Rövdoktorn i Handen. En sann hypokondriker är aldrig sen på att få en läkartid då man inte litar på någon i vit rock. Så jag skiter pringles i 7 dagar till. För här ska det upp och filmas i dom rosa grottorna.

En vecka går. Har under den här tiden kunnat leverera i runda slängar närmare 200 rör brända chips till Pringles.

Det är Tisdags morgon och jag stressar  in på sjukhuset i Handen. Hittar en receptionsdisk där jag rätt och slätt säger. – Hej, jag ska upp och filma i arslet. Vilket håll? Jag går till höger, sen vänster, sen höger igen, sen rakt fram, sen ser jag att folk kommer haltandes, då vet jag att jag har kommit rätt.Jag möter en kvinna som på sin gångstil ser ut att ha skitit ut en volleyboll. En ung kille kommer ut med skam i blicken, med ena handen skakandes på höger skinka och tårar rinnandes ner längst hans röda kinder. Jag är här, jag har kommit fram, jag är i rövarnas egna Hollywood!

Jag får komma in ett rum där en liten dam ber mig att klä av mig och lägga mig under filten på britsen. Filten är ingen filt som man sitter inrullad i framför brasan. Det är ett himelsblått ark av crepepappar som bara ska gömma min penis för herr doktor.. När jag ligger där naken, ensam och osjungen ser jag till min stora förvåning att den stora platt-tv:n på väggen visar en film av lamporna i taket. Jag vänder på mitt huvud och tittar bakom mig. Där ligger den, ormkameran. Den som ska på utflykt i min kropp!

In kommer doktor och syster. Dom förklarar genomgående hur allt kommer att gå till. Att det kommer kännas som om jag ska skita på mig även fast hela mitt system är tömt på det bruna guldet. (det fick man spola rent med världens största laxerspruta hemma innan man kom).

Maskinerna är igång, kameran rullar, sjuksyrran håller min hand och doktorn grabbar tag i kameraormen! På tv:n ser man först en åkning i taket, sen väggen, sen min bleka lilla spionstjärt, sen kom det en skog av det annorlunda slaget, sen ROSA! 42″ tv-apparat som nu visar färgen Rosa. Och det är mitt innanmäte som står för rekvisitan. Vi är inte! Det kändes när man låg och tittade upp i sin egen tarm att man skulle få se små tomtar som sprang och gömde sig bakom knutar och hörn. att man skulle springa på en gammal legobit, den som alltid saknades då man skulle bygga det där slottet, eller att jag iaf skulle få hitta min turkastanj. Men vi hittade nada. Han var uppe 78cm i mitt rös utan att hitta ett skit, vi hittade inte ens skit.

Jag tackade för mig och gick sedan direkt till sjukhuskiosken och köpte konstigt nog en snickers. Jag kommer hem utan att ha hittat det som har får mina wurshtar att se ut som pringles i 3 månader. Jag kommer hem med ett olöst fall. Vid närmare eftertanke så sket jag väl antagligen ut kastanjen efter 2 dagar. Och det gör mig lite ledsen. Jag fick ändå starka känslor för din illa rackarn. Nu känns allt bara tomt.

Så den dagen ni plockar en turkastanj till någon ni tycker om så låt taggarna få vara kvar. Annars kommer någon få bli analt våldtagen av en torretskärring på Carema eller få ett filmteam upp i sätet.

Tänk på vad ni äter, det gäller även tjockisar med chips i halva ansiktet.

Filed under: Magazine, Nisse

One Response to "Turkastanjen"

Kommentera

*