Articles Comments

» Magazine, Paul, Uncategorized » Barnfattigdom

Barnfattigdom

Barnfattigdom är ett ämne som folk sällan vågar röra vid! Men jag känner att det är dags att prata om den saken.
Det började i tidig ålder, pengarna rullade lixom inte in som dom ska! Jag hade inga pengar alls. Jag fick tiga efter saker, och inte ens då jag fick nåt! Jag kämpade mig igenom allt och efter mycket tjat så fick jag pengar. Dom kallade det veckopeng! Alltså en summa pengar som skulle komma in varje fredag. Den här summan räckte till lördagen sen var det slut på det roliga. Man fick tiga en vecka till och sen på fredagen så fick man den här lilla strunt summan till pengar, 20 kronor var det min mamma och pappa tyckte att jag var värd. Fattar ni jag är 7 år gammal och min lön ligger på 20 kr veckan, 80 kronor i månaden 960 kronor om året. Vem fan har en årslön på 960 kronor om året? Jag har polare i Indien som drar in min årslön på en månad. Ja det kanske inte låter så troligt att någon kan göra det. Men min polare Naresh (Lärt känna honom via facebook) syr fotbollar i Goa och han drar in 960 kronor i månaden. Jag vet vad ni tänker, ”Fan va mycket godis han måste köpa för dom pengarna!” Och om sanningen ska fram så är det just det han gör. Han har så mycket cash på grund av sina fotbollar som han syr förhand, att killen beställer in godis från Sverige till Indien. Nu kanske ni får en känsla om det lyxlivet han lever. Sa jag att han inte går i skolan? Nä jag missade nog den biten. Han är så pass självförsörjande att han inte ens behöver gå i skolan. Fattar ni att den här killen är 5 år och lever drömmen. Han jobbar, tjänar pengar och käkar godis. Vem i min ålder vill inte vara Naresh den lilla fotbolls skräddaren från Goa?
Här sitter jag nu och planerar va jag ska köpa för godis för mina 20 kronor imorgon på fredag. Naresh sitter säker med nål och tråd och planerar sin nästa leverans med godis. Han får det till och med levererat hem till sig. Medans jag måste gå till en butik och handla skiten själv. Jag är född i fel land helt enkelt. Gå i skolan och plugga, få 20 kronor på fredag, sen börjar vi om igen. Naresh han sitter och syr lite fotbollar drar in min årsinkomst på en månad, killen lever high life om ni frågar mig.
Jag hade prao för 1 månad sen. En vecka på grillen i centrum. Vet ni vad jag fick när veckan va slut? Jag fick en måltid till familjen, exklusive dricka! Det enda jag kunde tänka då va, ”Här har jag slavat i en vecka. Kastat soporna och skurat golvet. Och du ger mig 3 hamburgare? Jag driver ingen välgörenhetsförening ska du veta. Jag kanske bara är 7 år, men jag vet innebörden av cash! Så ge mig.”
Ska aldrig mer tacka ja till Prao igen. Naresh sa att om man vill något här i livet så måste man jobba för det. Han älskar svenskt godis så han ser till att göra dom bästa fotbollarna. Jag berättade om Zlatan och han sa att han sytt flera bollar som Zlatan spelat med. Inte konstigt att han tjänar så mycket pengar, jag menar syr man Zlatans bollar då ska man fan ha cash för den saken.
Jag tänker ta saken i mina egna händer. Jag kanske bara är 7 år men jag vet vad jag vill med mitt liv. Och det är att inte behöva gå i skolan en enda dag till. Och jag vill tjäna pengar! Så på måndag rymmer jag hemifrån, Naresh har hjälpt mig och han garanterar mig jobb så fort jag landat i Goa. Tänk att jag ska få sy bollar till Zlatan och tjäna feta cash! Ska skicka ett vykort till mamma när jag och Naresh käkar godis sitter på en hög med pengar och syr fotbollar. Fan va avundsjuka dom kommer bli. Jag kommer vara vinnaren, och min barnfattigdom kommer att vara ett minne blott!

See you on the other side bitches!

Filed under: Magazine, Paul, Uncategorized

Kommentera

*