Articles Comments

» Magazine, Tobbe » Barnkalas

Barnkalas

Jag är bjuden på barnkalas. 

Den främsta orsaken till att gå på barnkalas är att det finns fika där. Sen att barnet som i detta fallet fyller ett år har Disneytema på sitt kalas betyder absolut ingenting. Ingen förälder i världen kan veta att sin ettåring tycker om Disney. Ungen kanske hatar Disney innerst inne och så ska han behöva ha ett kalas där allt är Disney. Ballonger, servetter och vaxdukar. Allt! Stackars barn. Det går heller inte att köpa presenter till en ettåring. Jo, det är klart det går att köpa presenter, det finns ju massor inne på leksaksaffären, vad ska man välja? Ja, i detta fall skulle en färgglad toalettrulle vara lika rolig som en häftig, röd liten bil som blinkar. Eller blå, fan vet jag! Han skulle aldrig vid tioårsålder minnas tillbaka och tänka ”Åh, jag minns när Tobbe kom på mitt ettårskalas och gav mig en röd liten bil som blinkade.” 

Men det värsta med barnkalas är att prata med barn. Att föra samtal med barn som inte alls förstår vad man säger. Detta vet jag innan jag försöker inleda ett samtal med barnet men ändå ska jag försöka. Jag frågar ungen, trots att jag vet att hon inte kommer kunna svara mig, vad hon heter. Det slutar med att hennes morsa svarar: ”Hon heter Olivia”. Sen fortsätter det bara. ”Vilken fin röd tröja du har, kan du säga röd? Kan du säga röd? Kan du säga röd? Va? Kan du det? Röööd, kan du säga det”. Svaret tillbaka är en blick från ett barn som undrar om man är totalt jävla efter. Innerst inne tänker hon säkert: ”Ja, jag kan säga röd men jag tänker fan inte säga det till dig!”

Det känns lite som att vara på en dålig dejt där jag försöker bryta isen med tjejen jag träffar men hon är totalt ointresserad men där jag inte ger mig i första taget. Jag försöker verkligen och i det här fallet är det kakor och saft som är mutorna.  Det slutar med att ungen gråter och hennes morsa tar upp henne, går iväg samtidigt som hon ger mig dömande blickar.

Jävla barn.

Filed under: Magazine, Tobbe

Kommentera

*