Articles Comments

» Magazine, Nisse » Det var lättare förr!

Det var lättare förr!

Den senaste veckan har man blivit ofrivilligt bombarderad med artiklar och nyhetssändningar gällande den stora bragden som våra Juniorer stod för i JVM i Kanada. Vi lyckade till slut efter 31 långa år ta hem det där förbaskade guldet. Som dom har kämpat. Svensken tycker nu att alla i denna uppsättning av småkronorna är värda ett eget frimärke. T.o.m målvakten som i 6 matcher troget har stått och öppnat dörren in till avbytarbänken. Den dörr som ingen använder då alla är för coola och istället väljer att hoppa över sargen.

Jag förstår verkligen inte det stora i det här! Vad är det som är en bragd? Att 20-talet överklassungar, vilket de är, får åka till Nord-Amerika för pengar som vi indirekt har gett dem och glassa runt inför 20.000 korvätande hockeyentusiaster? Sen spelar dom en hel match på 60 min utan att göra ett enda mål då de har skjutit upp mot 60 skott på den ryska målvakten. Det blir förlängning och en snorunge från en rikare kranskommun lyckas snubbla in puckåbäket! 2 dagar senare så möts de av 10.000 personer som står och jublar i Kungsträdgården och viftar med stora blå/gula händer sponsrade av Aftonbladet och sjunger på Nick Borgens ”Den glider in”. För mig är detta ingen prestation. För mig är detta i klass med cirkus Brazil Jack´s tallriksnurrande Peruaner.

 

                                        

Däremot så finns det ett gäng grabbar och tjejer ute på våra gator som dagligen får kämpa  hårt för att nå(L) sitt mål, heroinisterna. För tjugo år sedan så var en heroinist stående i backhopparställning ev vanlig syn (backhopparställning är den position som heroinisten intar efter en fix, extremt framåtlutad fast med full kontroll över sin ballans). Då var en stor del av deras inkomst pengarna de tjänade ihop på att sälja tjock-tv:s, bilstereos, cd-freestyles, personsökare och den gamla VHS-spelaren. Nu finns inte dessa produkter att tillgå längre och om de finns så har de inget värde på gatan. Så heroinisten har famlat i mörkret, varit uträknad och t.o.m bortglömd. Men så häromdagen så fick jag syn på en och kände en enorm lycka. Dom har kämpat sig tillbaka. Dom har krigat och lyckats hitta nya vägar till att lägga fingervantarna på Selman och Linnén. Jag gick förbi slottet häromdagen och såg en rätt så stissig horseare stå med ett kastspö skrikandes av frustration och hoppas lite Öring. Då slog det mig, dom följer trender. Nu för tiden gör du inte pengar på att sälja en videospelare med Pillertrillaren intryckt i. Man gör sina knarkpengar på färskvaror. Förr om åren så stals det alltid batterier, rakblad, snabbkaffe och saffran. Nu har matbutikerna valt att låsa in dom bakom kassan. Sen har storstadssvensken tröttnat på oxfilé, fläskfilé och scampi så att själa det är bara onödigt arbete. Nu är pundarn med från steg ett. Han står där med kastspö vid strömmen, han har på sig orange keps och är ute och fäller älgar på skansen och rånar folk som lämnar surdegshotellet på Skånegatan på sina älskade klumpar av mjöl och stillastående vatten.

Här har vi alltså människorna som gör allt för att nå sitt Guld. Och deras Guld är att stå totalt avskärmade från omvärlden på en t-banastaion i timmar framåtlutande utan att ramla. Så nästa gång ni ner någon som står i backhopparställning så tänk inte för er själva, stackarn, gud så hemskt! Han står där och är rånöjd! Han har fällt renar, fångat öring och bakat surdegslimpa för att stå där. Det ni borde göra är att ringa Nick Borgen och stå och fira honom och hans stora bragd, att lyckas bli hög!

 

Filed under: Magazine, Nisse

Kommentera

*