Articles Comments

» Magazine, Paul » En julhistroria av Mytomanen

En julhistroria av Mytomanen

Det här är från en intervju som vi gjorde med Erik, en av Mytomanens gamla klasskompisar

Jag träffade John första gången när vi började 1an i lågstadiet.
Han var den första jag la märket till när jag såg alla i klassrummet. Han stack ut bland alla barnen. Jag minns det som om det vore igår. Han stod där i sina mjukisbyxor sitt linne och NY kepsen på sne. Haha man kan tro att han föddes med den kepsen, för jag har aldrig sett honom utan den!
Efter uppropet så kom han fram till mig. Kollade mig från topp till tå, sen sa han, ”Tja ska vi leka eller?” mitt svar var självklart, ja. Sen den dagen så hängde vi ihop.
När man va liten så trodde man på saker folk sa. Ordet mytoman hörde jag inte förens lång senare. För mig va bara John min kompis som råkade ut för allt som man ville råka ut för. Det hade mer eller mindre hänt något spännande varje dag.

En av historierna som jag inte kan glömma är den han berättade dagen efter jullovet. Det va Julen vårat första år i skolan. Under lunchen så satt vi alla och pratade om vad vi hade fått. Det va star wars gubbar, He-man, lego. Kristian hade till och med fått ett TV-spel. Alla vart så imponerad av Kristians TV-spel. Då säger John, ”TV-spel? Coolt?” Alla tittade på John. ”Fick du det av tomten eller av mamma och pappa?”
Pappa” Svarade Kristian.
Trodde väl det! För jag såg inget TV-spel till dig när jag kollade i tomtens släde!” Nu reagerade alla grabbarna vid bordet. ”Vadå tomtens släde?” Sa dom i kör. John log och nu började showen.
”Tomten kom in med julklapparna delade ut dom till alla. Sen när han skulle gå så sprang jag efter honom, utan att han såg mig såklart! Och då såg jag släden och renarna. De va de häftigaste jag sett i hela mitt liv. Det enda jag tänkte på va, jag måste åka med i släden. Så jag kramade en snöboll och kastade den i huvudet på tomten. Och när han vände sig om så sprang jag runt och hoppade in i släden. Yes jag klarade det! Tomten satte sig fram och så lyfte släden och vi åkte iväg.” Alla vart som förstelnade vid bordet. Vi va 7 år och lätt lurade, va ska man säga. Alla trodde på det han sa.
Vi åkte säkert 3000 meter upp i luften.”
Så högt?” Sa Kristian.
Ja det är klart. Det är därför nästan ingen har sett släden flyga förbi!”
Nä det är klart” Svarade Kristian. Just såna svar gjorde att man gärna trodde på det John sa, för va man än frågade så hade han ett snabbt svar som alltid  lät väldigt logiskt!
Ni kan inte tänka er hur snabbt släden åkte, måste ha varit 1000 km/h eller nåt sånt. Vi åkte runt till olika hus. Erik du vart glad när du fick dina star wars gubbar va?”
Ja, fick alla dom som jag önskat mig.”
Jag visste att du skulle bli glad när jag såg packeten som var till dig.”
Jag vill oxå åka i tomtens släde!” Sa Lill-Patrick
Ni får passa på nästa jul.”
Hur länge var du på släden?”
Hela vägen genom Sverige.”
Hur kom du av släden?”
Tomten var klar med sin utdelning så hittade han mig där bak.”
Va??” Återigen blev alla runt bordet förstelnade!
Ja, när han skulle ta bort säckarna som jag låg under så hittade han mig där!”
Men va sa han då?” Frågade Kristian.
Först blev han förvånad. Sen skrattade han och frågade hur jag kom på släden. Och då berättade jag om snöbollen och att jag hoppat på då.”
Vad hände sen??”
Ja va hände?”
Han sa att han skulle köra hem mig. Fast den här gången så skulle jag sitta fram med honom istället för att gömma mig där bak. Sen landade vi på mitt tak, jag fick säga hej då till renarna, och precis innan jag skulle gå in så kastade han en sak till mig, och sa att jag skulle spara den och om någon tvivlade på att det här hänt så skulle jag bara visa upp den här så skulle dom tro på mig!”
Va fick du för nåt?” Långsamt tog han fram en tomteluva. Det såg ut som om dom skulle tappa hakan. Och då säger han. ”Men det här är våran hemlighet!”
Haha. Och alla nickade stumt. Men det första jag gjorde när jag kom hem vara att berätta det för min pappa. Han skrattade mest, och idag förstår jag varför!


Ett gammalt foto på John även känd som Mytomanen

Filed under: Magazine, Paul

Kommentera

*