Articles Comments

» Magazine, Tobbe » Min rädsla

Min rädsla

Jag har ett problem. Jag är rädd. Jag fruktar någonting. Jag har gjort det hela livet och om jag inte får hjälp som kommer jag fortsätta göra det livet ut.

Getingar skrämmer livet ur mig.

Dessa små gul/svarta, vidriga, flygande asen borde utrotas omgående. Jag hatar GETINGAR. Jag hatar även fiskmåsar men i detta inlägg är mitt hat riktat endast mot getingar. Det finns ingenting positivt med getingar. Folk som säger att de äter andra insekter och att om inte getingen fanns så skulle vi ha massa andra insekter istället. Till er har jag två ord. Håll käften!

På riktigt, när jag ser en geting så tappar jag kontakten med omvärlden. Det finns ingenting förutom jag och getingen. All fokus ligger på denna äckliga köttätare med gadd. Jag blir som en liten flicka. Antingen flyr jag fältet eller så låser jag in mig på närmsta toalett och väntar där i hopp om att getingen antingen ska svälta ihjäl eller dö av syrebrist. Det kommer såklart inte att ske men det förstår jag ju inte i stunden. Självklart kan jag ju inte sitta kvar där på toaletten. Så jag beger mig försiktigt ut, långsamt, lyssnades efter surrljud. Med karatemoves rör jag mig utåt från toaletten för att lokalisera surret. Så fort jag hör det igen rusar jag in på toaletten igen. Så här pågår det några gånger innan jag inser att jag måste vara man nog att slå ihjäl det där förbannade gulrandiga ludret till geting.

Ut igen, greppar en tidning så fort jag kan, rullar ihop den och hoppas på att han (eller hon, men troligtvis han) sitter på fönstret så jag kan mörda. Mord! Jag närmar mig, är nära nu. Drar armen bakåt för att snabbt som blixten drämma till den lille. Samtidigt som jag slår så hoppar jag bakåt i ren försvarsposition. När jag ser att äcklet har ramlat på golvet så slår jag några gånger till för att försäkra mig om dennes död.

Det är nu jag önskar att någon har sett detta. Att någon bevittnat mitt mod. Det är nästan så att jag går ut på gatan för att slita med mig en främling in och peka på getingen och säga:  ”Ser du det där?! SER DU!? Vet du vem som har gjort detta?! JAAG! JAG!”. Självklart kan jag inte göra det. Då skulle jag förklaras som galning och låsas in. Men det är känslan jag får om du förstår.

Och ett tips till dig som läser, om vi någon gång sitter på en uteservering i sommar och äter eller dricker och det kommer en geting eller flera och du säger: ”Men sitt bara still så gör den inget”, så kan du lämna mig och gå hem. Det är bara att välja, antingen håller du käften eller så drar du. Oavsett om den inte gör någonting eller inte så kommer jag försvinna som ett skott och troligtvis välta ner både mat och dryck samt skämma ut dig totalt.

Jag är rädd för getingar. Så är det bara. Antingen är du på min sida eller så är du på getingarnas. Och är du på getingarnas så kan du sticka.

Så det så.

Hade tänkt lägga in en bild på geting men när jag bildgooglade på den så blev jag yr och vågade inte. Så här är en bild på en badboll istället.

Filed under: Magazine, Tobbe

One Response to "Min rädsla"

  1. Freak skriver:

    I din framtida kontaktannons (ja, du kommer säkert skriva en sådan), så kan du skriva att du önskar att din framtida partner icke är rädd för getingar, utan är tuff nog att döda dom med händerna. Perfekt.

Kommentera

*