Articles Comments

» Magazine, Nisse » Nu är det bullätarnas tur att bli valda först!

Nu är det bullätarnas tur att bli valda först!

Alla kommer vi ihåg när man var en liten pallt som sprang runt oorganiserad med 30 andra killar på kortrasten och spelade landhockey med felvända klubbor på en plan som inte var större än 5 * 5 meter.

Det var höjdpunkten på dagen! 20 minuters intensivt tokspel från båda håll. En kamp om vem som skulle göra det avgörande målet. Men det här var inte roligt för alla. Det finns vissa barn som i vanliga fall aldrig skulle utsätta sig för något så hemskt som att idrotta då man ska vila. Rasten sågs av många lite rundare barn som en möjlighet att vila upp sig mellan OÄ:n och matten. Men det som egentligen var problemet var att dom hade tröttnat på att bli valda sist.. Samma visa dag in och dag ut. Knubbisen i målet. Han/hon fick höra saker som, -Va fan kotten du täcker ju upp bättre. Du är skitbra i kassen!

Detta är någonting som de tjockare barnen har fått stå ut med i alla årstider… Alla för utom en… vintern. Vi vet alla om vi verkligen tänker till lite att vintern är den tiden på året då de tjocka är herren på täppan. Medans vi normalätande barn fick dra på oss Over-all:er, gallonbyxor, lovikavantar, öronmuffar, snowjoggers och polojumper så kunde bullbarnet glida ut ätandes på en isglass i 15 minus grader endast iklädd en t-shirt! Man stod där som en packåsna då man fick bara upp kläder för 5 personer och se denna matglada lilla filur glida runt i nätbrynja slickandes på en iglo! Det var coolare än turtles, batman och dinoriders i ett! Sist men absolut inte misnt så var dom enna rackare på att åka pulka. Vi andra dödliga barn brukade spexa till det med snowracers eller pulkor med ratt. Medans den lättklädda proppen med chokladrester runt munnen höll sig till att åka den pulka hans familj har briljerat i pulkabacken med i decenier. Man glömmer lätt att fett är fart. Det är det ända som räknas om man ska vinna år in och år ut i backarna i tantolunden. Friktion!

Och dom var smarta dom små (stora) asen. När det var tandemåk så valde dom varandra. Man ville ju inte riskera att möta en annan flubberliknande chipsman då man skulle tävla. Så knubbisarna valde alltid varandra. Det fanns inte ett gupp på denna jord som stod i deras väg. Här hade man byggt gupp i dagar för att sätta käppar i hjulen för dom. Först ett lager isvatten, sen på med kompakt snö, sen vatten, sen snö sen vatten osv. Man skull kunna hoppa med bilar från våra supergupp. Du skulle få a-teambussen att flyga. Men när ett par valar ätande iglo iklädda i endast t-shirt pandla igång sina små korkskruvsarmar ner i snön så fanns det inte ett gupp i världen som skull stå kvar. Dom plöjde igenom den där skiten som en varm kniv glider igenom tempererat smör.

Man undrar ju nu vad dom gör när snön inte har kommit än? Sitter dom där med sina små runda ansikten och flåsar mot rutorna, tittar upp mot himlen och ber efter att få den första snöflingan? Äter dom upp det första lagret i aladdinasken ink körsbärsprallinen? Jag har ingen aning, men en sak vet jag. Om snön kommer i år och ni ska åka pulka och har turen att få vara första välja. Välj fettot.

Filed under: Magazine, Nisse

Kommentera

*